Augusti, puh....

Det mesta av sommaren har passerat i flygande fläng. Jag har haft semester de två senaste veckorna och innan dess har det varit fullt upp. Först färdigställande av trädgårdar och hus inför den stora semesterinvasionen i mitten på juli och sedan förberedelser och genomförande av årets Nämdödag. Däremellan ett par hundkonsultationer och problemhundsutredningar.
Det rör på sig kan man säga. 

Jag som normalt inte har några svårigheter att koppla av blev lite stressad av att plötsligt vara ledig min första semestervecka, kändes konstigt att göra så lite som möjligt helt plötsligt. Andra veckan hade jag landat lite mer och kunde ligga på bryggan och lyssna på vågskvalpet.
Det har varit åt helsike för varmt för oss i sommar, har nog aldrig varit med om maken till efterhängsen värme här i öriket. Jag vet att det finns de som njuter av det men jag har svårt för värme runt 30 grader och stekande sol. Speciellt när man måste jobba i det.
Tack och lov för att man kan låta luftvärmepumpen blåsa kall luft i stället, vet inte hur vi hade klarat oss utan den!
 
Nåja nu är luften sval och mycket klarare och jag och hundarna får börja träna upp konditionen igen med längre pass i skogen. Tycker verkligen vi förtjänar en riktig vargavinter nu när vi genomlidit sommarens hetta.
 
Är i gång och jobbar igen sedan i måndags, har varit och tittat på ett nytt trädgårdsprojekt, fått in en ny problemhund och planerar hundkurshelger till hösten.
Jag blir så ofantligt glad över allt som har med HundKompass att göra, att den delen av min verksamhet verkligen tagit fart är helt underbart. Hundjobb och trädgårdsjobb är faktiskt också en väldigt trevlig kombination så jag håller tummarna för att utvecklingen fortsätter på den här banan.
 
Hundarna har tagit det lugnt i sommar, korta prommisar tidigt på morgonen. Strövat runt i vattnet, tuggat frysta märgben och isglassar med diverse godsaker i på bryggan eller i trädgården.
Ingen av mina hundar simmar, lite trist eftersom det hade varit ett utmärkt sätt att hålla igång i värmen, men nix, totalvägra.
Har jobbat mycket med Freys rädsla för fjädrar som började eskalera till andra rädslor i början på sommaren.
Små och mellanstora fjädrar är numera ok, men den stora havstrutsfjädern är fortfarande väldigt "farlig". Han har avancerat så att han nu är ca 2-3 dm i från den, men han skäller upprört och är med hela kroppen beredd att fly om fjädern skulle röra på sig.
Rädd för fjädrar, en stor malamutekille?! Låter kanske lite konstigt men allt har sin förklaring.
Som liten blev Frey attackerad av en havstrut eller havsörn (min gissning). I några sekunder var han ensam ute vid trappen och när jag kom ut satt han livrädd under trappen och spanade oupphörligen mot himlen.
Jag kan bara vara glad att fågeln inte fick tag på honom, men som sagt, det har satt sina spår och det har jag märkt allt tydligare de senaste månaderna.
Men nu tränar vi flitigt och han kommer säkert att kunna acceptera även den stora vingfjädern så småning om, han får ta det i sin takt.
 
Lite bilder:
Storm försöker lura av Frey den fina pinnen som han hittat. De leker mycket mina grabbar, och det värmer mitt hjärta att se dem agera tillsammans. Ibland finns en underton av allvar i leken men de hanterar det så bra.
 
Grannens lilla boxervalp Ada på besök.
 
Nyttigt för Frey att få vara "stor" kille med en liten tjej som fjäskar
 
Frey och amstaffblandisen Tea gillar att brottas
 
Skönt att svalka sig med en båttur i sommarhettan
 
Upptäckte en dag att vi haft bäverbesök hemma i stranden. Mycket intressant tyckte både hundarna och vi. De hade kalasat rejält, stranden var full av meterlånga pinnar som bävrarna gnagt av all bark från. Snacka om beachparty!
 
 

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0