Nytt år

Det här med nyår känns alltid lite speciellt. Som att man står inför en nystart. Man står där på nyårsnatten och skålar i bubbel och hoppas på att allt man drömmer om ska bli sant under det år som kommer.
Och varför skulle det inte bli det? Drömmar är ju till för att förverkligas, men det är bara vi själva som kan lyckas med det. Vi själva som vet vad vi vill göra och åstadkomma i livet. Det är ju faktiskt en skyldighet vi har mot oss själva att så gott det går följa sitt eget hjärta och sina egna drömmar.

 

Jag har gjort mina val i livet och inte alltid har de mött förståelse från andra. Jag kommer fortsätta att göra mina helt egna val och inte alla kommer att förstå dem heller. Men det viktiga är att följa sin inre röst, sitt hjärta. Alla måste inte tycka om eller förstå varför man gör si eller så. Det viktiga är att man själv vet att man är på rätt väg. Det är omöjligt att vara alla till lags eller vinna allas gillande.

 

Det senaste året har jag lärt mig mycket om mig själv och mycket om de människor jag har omkring mig.
Sakta har nya vägar börjat ta form framför mig, jag har inte försökt skynda på processen utan väntat in att det ska börja kännas som vägar jag lugnt kan välja.
Själva processen är rätt intressant, man har egentligen ingen makt över den, saker växer fram och tar form. Former som man kanske inte alltid väntat sig. Man möter människor och nya dörrar öppnas plötsligt, en ny inriktning tar form. Nya planer utkristalliserar sig och man inser att allt är faktiskt möjligt. För att våga ta stegen in på de nya vägarna och göra det man vill behöver man ha fler än sig själv att lita på, det har jag nu. Jag vet vilka som är mina vänner och känner tryggheten som äkta vänskap och kärlek ger.

 

Vilka vägar jag väljer att följa berättar jag om en annan gång. En sak har jag dock väldigt svårt att hålla hemlig. Om allt blir som vi hoppas så dyker det upp en ny flockmedlem i sommar. En liten malamutekille vars namn jag redan drömt.
Så nu håller vi tummarna för att allt går som det är tänkt.

 

Ha nu ett riktigt Gott Nytt År och glöm inte att förverkliga någon av dina drömmar <3

 

10 år!!

Tio år är en lång tid och ändå känns det som det har gått så fort.
Känns som att det var alldeles nyss vi hämtade hem dig som en liten knubbig valp men tydligen har det gått 10 år!
 
En av mina allra största kärlekar fyller år idag, min fantastiska Storm <3
 
Så mycket som hänt i livet sedan första gången vi sågs och blev ett team, så mycket vi gått igenom tillsammans du och jag min älskade vän. När du kom in i mitt liv förde det med sig nya äventyr och nya, underbara vänner.
 
Idag är du en ståtlig äldre herre, lite stel ibland men det har man rätt till i din ålder.
Du är en underbar själ och jag är så tacksam att få dela livet med just dig.
 
Hipp hipp hurraaaaaa för världens bästa Storm idag <3
 
 

Vänner kommer och vänner går

Många gånger har jag påbörjat en text om det som jag så länge gått och tänkt på. Många gånger har den åkt i soporna då jag tvekat om jag verkligen skulle skriva om det här eller inte….

 

Men så i morse tänkte jag att det här är min blogg och här skriver jag det som är viktigt för mig, den fungerar lite grann som en dagbok jag kan gå tillbaka och titta i.
Den som inte gillar det jag skriver behöver inte alls läsa det.
Den som känner mig vet att jag kan ha svårt att prata om mina innersta känslor, konstigt nog har det alltid varit lättare att sätta ord på känslor och tankar i skrift än i tal, det är väl bara sån jag är.
Det är viktigt för mig att skriva helt enkelt.

 

Det är en sak som gnagt mig länge nu, som stundtals gjort mig ledsen och fått mig att känna mig väldigt utanför.
För drygt ett och halvt år sedan gick jag igenom en separation, det var jag som valde att lämna men vad säger att det gör saken lättare. En separation från ett långt förhållande sätter spår, där finns minnen och platser som lever kvar inom en. Men det är inte själva separationen jag tänkt ta upp här, den är privat.
Det är snarare följden av den som visat sig den gångna tiden. Det jag pratar om är vännerna, de gemensamma vännerna, dem som man så länge umgåtts med och som man tycker om.

 

De som tydligen inte var så gemensamma, de som egentligen var hans vänner. 
Jag såg det inte så, jag såg dem som mina vänner också, men jag hade fel.
De allra flesta har försvunnit ur mitt liv.

Ingen har varit elak eller sagt något taskigt, absolut inte. Men ni vet kanske hur det känns när ni möter någon som blir lite obekväm till mods, inte vet vad han eller hon ska säga, rabblar artigheter och får bråttom iväg till något annat.
Allra tydligast blir det då jag och exet råkar befinna oss på samma plats och vissa inte riktigt vet vilken fot de ska stå på, än mindre vad de ska säga eller göra. Då blir utanförskapet så väldigt tydligt och det kräver all min styrka att inte visa det.

 

Jag har hört från andra som varit i samma situation att de upplevt samma sak som jag, så jag är inte unik på något sätt. Men även om det är vanligt att det blir så här gör det inte mindre ont för den som utsätts för det.

Det är inte så att jag gråter mig till sömns, men kvar djupt inom mig dröjer sig en sorgsen känsla över att det var så lätt att välja bort mig. En saknad av dem som försvunnit, de som jag tyckte om.

 

Dessa tankar har, som sagt, länge funnits inom mig och under tiden har jag också hunnit bearbeta känslorna de fört med sig. Jag är varken bitter eller hämndlysten eller långsint, det ligger inte för mig.
Jag har människor omkring mig som gör mig stark,  jag arbetar med det jag tycker om att göra och ser framtiden an med stor tillförsikt.

 

Nu väntar nya kapitel i livet och jag är tacksam för den tid jag haft med er som försvunnit ur mitt liv.
Jag önskar er allt gott.

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0