MEN! Vi satte in ett kastreringschip på Samson för ca 6 veckor sedan och då bestämde vi förstås också att vi skulle vänta den tid det tar för chipet att börja verka. Syftet var att få Samson mindre hetsig, något som man aldrig i förväg kan veta om det fungerar eller ej. 
Sedan ett par veckor tillbaka har vi faktiskt märkt en förändring i Samsons beteende. Han stirrar inte längre hetskt på Frey och verkar på det stora hela lugnare (förutom de vanliga tonårsknäppigheterna förstås).

Frey känns också mer avkopplad och hela stämningen har förändrats i en positiv riktning.
Vi har dem ännu inte tillsammans inne men går promenader med bägge och de har närmat sig varandra med lekinviter och nosande. Vid ett tillfälle igår fräste Frey ifrån till Samson då han tyckte att han var för burdus och påträngsam, för en sekund fick jag hjärtat i halsgropen men Samson accepterade tillsägelsen och vände undan!
Det är ett väldigt stort framsteg!!

 

Dragträningen har börjat komma igång och Frey går på som vanligt, jag kör dem en och en ännu så länge men hoppas såklart att en dag kunna köra dem tillsammans. Samson har inte riktigt fattat vad jag förväntar mig av honom ännu men stundtals går han så himla bra att jag bara jublar, fantastiska dragegenskaper!
Stundtals befinner han sig också i diket eller hittar på något annat som jag inte tänkt mig, men det finns ju där och när han väl mognat lite och förstår kommer han att bli oslagbar.

 

Vi inser att vi kanske inte kommer kunna ha de här herrarna lika tätt ihop som vi hade Storm och Frey, de behöver båda utrymme var och en för sig och det får vi försöka ge dem. Huvudsaken är att aggressionen försvinner och vi får en fungerande vardag.

 

Så, försiktigt optimistisk är orden som beskriver hur jag känner just nu, och det är så mycket bättre än jag känt på länge. Vi jobbar på, tar oss sakta framåt utan att skynda på någonting, hoppas så innerligt att vi når vårt mål.