Du och jag kompis

Häromdagen tittade jag ut genom verandafönstret och blev stående en lång stund och bara betraktade Storm och Frey. Där låg de, ihoprullade, intill varandra i harmoni på sin veranda.
 
Hjärtat svämmar över av kärlek i såna stunder.
I drygt ett och ett halvt år har de funnits i varandras liv nu. De har haft sina fajter och kommer antagligen att ha flera. Men just där och då var de båda så nöjda med tillvaron, att vila tillsammans på sin veranda.
 
Storm är tillfälligt sjukskriven eftersom han antagligen trampade snett när han och Frey sprang lösa och jagade varandra. Därför fick Frey ensam följa med ut på en lång tur i skogen. Storm gick en kortare tur med husse.
Man märkte direkt på Frey att han tyckte att något var fel, att han undrade varför inte Storm var med. Han var länge riktigt störd av det faktum att hans vapenbroder inte fanns vid hans sida. Faktum är att jag fick verkligen jobba för att han skulle se ut som han tyckte att vår lilla tripp var kul. Uppenbarligen behövs det mer egentid för bägge hundarna, men det är svårt att hinna med och det känns ju sällan roligt att lämna en hemma och gå iväg med den andre.
 
I allafall så har jag gått och tänkt på deras tvåsamhet i ett par dagar, kollat på lite bilder och nu vill jag visa dem för er. Mina grabbar, jag kan inte gott nog förklara hur glad jag är att de tycker om varandra, det är underbart att se dem tillsammans. Och även om de skulle hamna i nya fajter så hoppas och tror jag att deras vänskap är så grundligt murad att de kan bli sams igen.
 
Fyrtornet och släpvagnen
 
 
 
Tillsammans på bryggnocken
 
 
 
Kramar och brottning i blåbärsriset
 
 
 
Frey har börjat dragträna och Storm coachar, jag kan nästan höra honom peppa Frey : )
 
 
 
I båten på väg mot äventyr på fastlandet
 
 
På godisstenen vid Dalsundet
 
 
 
De kom på att det gick lättare att plocka nypon om man gick upp på grannens veranda.
 
 
Spårar älg
 
 
 
Tillsammans på sin veranda <3
 
 
 

Provsvar och sånt

Ja, tiden går fort.
I onsdags fick jag Freys provsvar på telefonen och de såg prima ut!  Jippiiiiii!
Veterinären trodde inte att han skulle få tillbaka åkomman men det var viktigt att hålla utkik efter oförklarlig hälta.
Hua, hoppas vi aldrig mer blir drabbade av detta, han hade så himla ont i sina ben, lillskrutten.
 
Vintern är här men det är väldigt dåligt med snö, tyvärr.
Det är för halkigt för att köra cykel och för knappt snötäcke för släden, mycket frustrerande för både mig och hundarna. Det blir långa styrkepass i skogen och fritt spring och lek så länge, förutom vanliga promenader. Vi är nog ganska starka i kroppen alla tre vid det här laget men längtan efter släden blir större för nästan varje dag.
 
Jag älskar att betrakta hundarna och deras sätt mot varandra. Hur de båda titt som tätt bjuder in till vild lek, eller hur Storm tydligt men vänligt visar Frey att just nu har han inte alls lust att leka. Törs knappt skriva det eftersom det alltid brukar dyka upp nåt orosmoment när jag tycker att de funkar bra tillsammans.
Men jag är ändå så glad över att de just nu klickar perfekt med varandra i allt från vild lek till respektfullt beteende i trånga lägen och goda rutiner vid matdags. Jag är fortfarande noga med att berömma extra mycket i lägen som skulle kunna utvecklas till bråk men då de löser det fint sinsemellan. Tror benhårt på modellen att uppmuntra goda beteenden även när det gäller hundarna emellan. Nu håller jag tummarna att de fortsätter på den inslagna banan och förblir goda vänner och kompisar <3
 
Varje morgon när jag drar upp rullgardinen hoppas jag innerligt att det ska ha kommit nån decimeter snö under natten, det tycks som att jag får fortsätta hoppas ett tag till. Men ni vet, plötsligt händer det! Och då blir det slädåka av : )
Ser fram emot den dagen. Om inte annat så ska jag och Frey i allafall åka till Jämtland i slutet av februari och tillbringa några dagar med goa vänner. Det ska bli underbart, men jag hoppas att vi hinner få snö och kan köra lite här på hemmaplan innan det är dags att åka norrut.
Storm får vara hemma denna gång med husse, då hans framtass inte håller för några längre distanser och det skulle kännas trist att ta med honom och ändå lämna honom på gården när vi åker iväg med de andra hundarna. Storm och husse kommer ha det jättemysigt här hemma, det är jag alldeles säker på.
 
 
 
 
 
 

Hos veterinären

Ja, så var det dax för Freys, förhoppningsvis, sista återbesök hos veterinären efter hans konstiga ledsjukdom.
 
Upp tidigt och ut en bra sväng med bägge hundarna. Vi ska oxå passa på att storhandla på fastlandet då vår lokala butik tyvärr stängt för vintern så jag kollade igenom vår inköpslista så vi inte glömt något.
Så fick en besviken Storm stanna hemma, min bror går ut en sväng med honom mitt på dagen.
 
Ett par koppar kaffe på båten in mot fastlandet. Oväntat mycket folk i farten och flera hundar.
Frey uppför sig såååå bra, skällde lite på en av hundarna som stirrade på honom men lade sig sedan ner mellan ett par säten där han hade koll på samtliga hundar.
Och även om det lätt blir lite trångt när det är flera hundar och alla ska gå av vid slutstationen var han helt lugn och opåverkad av deras existens. Jag formligen öste beröm över honom så folk tyckte säkert jag var lite löjlig. Men det är ju SÅ viktigt att belöna korrekt beteende och så roligt när det kommer mer eller mindre av sig själv, klart man måste bekräfta ett så gott uppförande!
Storm är ju helt annorlunda pga lite dåliga erfarenheter av en del hundar så det är så skönt att kunna vara riktigt avkopplad med en av hundarna när man reser. Att jag är avkopplad skapar ju förstås oxå ett lugn och en trygghet hos Frey, god cirkel helt enkelt.
Ingen skugga ska falla över Storm, han och jag har rest massor i vårt liv tillsammans och han har alltid varit duktigare än jag kunnat förvänta mig av honom, men som sagt, han har lite svårt för vissa hundar och då agerar han kraftfullt.
 
Vi hade gott om tid innan veterinären så vi hann handla allt på våra listor.
Vi har ju ny bil oxå eftersom den gamla inte överlevde krocken i tunneln när vi var på väg till djursjukhuset med Frey den där förskräckliga första adventen.
En jättefin Volvo V70 med massa roliga knappar och kontroller överallt. Riktigt fin bil som vi får vara rädda om.
 
Tur att vi hann med allt innan veterinärbesöket för inte hade jag väntat mig att ett blodprov skulle ta en och en halv timme!
Jag har hittills nästintill älskat djurkliniken vi vänt oss till i alla år, men idag blev jag både frustrerad och besviken.
Frey var rädd för det höj- och sänkbara bordet som veterinären ville att han skulle gå upp på så hon kunde känna igenom honom och lyssna på hjärta och lungor. Att försöka tvinga upp honom är ingen bra idé, ok han lite av en "dramaqueen" ibland men jag vill inte att han ska bli rädd och få dåliga erfarenheter.
Veterinären var stressad (jag hade aldrig mött varken henne eller sköterskan förut) hon var oxå gravid och ville därför inte behöva böja sig över Frey för att utföra undersökningen. Hon säger att djursköterskan får ta blodprovet istället så länge.
Hon är oxå missnöjd med att Frey envisas med att stanna på golvet och påtalar att det är inte så fördelaktigt för henne att behöva sätta sig på golvet för att ta ett blodprov. Jag häpnar över att hon kan uttrycka sig så när vi försökt så många gånger och får bita mig i tungan för att inte svara något elakt.
Vi har hittills alltid suttit på golvet med både Storm och Frey när vi tagit blodprov. Och ärligt talat så struntar jag i om det är ofördelaktig eller ej för henne, mitt prio är min hund. Och det är lätt att bli extra tvär när man känner sig dåligt och otåligt bemött.
Vi blir ensamma i rummet ett bra tag och jag passar på att träna Frey i att gå upp på och ner från bordet. Efter lite tveksamheter så fixar han det galant, och han står kvar däruppe oxå.
Veterinären kommer tillbaka med en ny djurskötare som ska hjälpa till att få upp Frey på bordet. En vettig människa tack och lov! Jag får upp Frey och vi hjälps åt att se till att han inte kan hoppa ner hur som helst. Efteråt plockar hon fram flera godisar till Frey så han ska känna sig bekväm och nöjd, hon tar sig helt enkelt några minuter extra tid med en lite nervös och osäker hund. Tack!
 
Kliniken är ombygd nyligen. Inte helt optimalt att entré, kassa och utgång ligger supertajt. När jag och Frey ska gå ut står en mopsherre och hans matte i kassan och han skäller ut Frey som svarar högt och ljudligt. Jag lyckas avleda honom och det blir lugnt igen men vi kan fortfarande inte komma ut från själva mottagningen förrän hans matte är klar i kassan. Hon ursäktar sig flera gånger och jag svarar att det är lugnt, vi står bra där vi står.
 
Väl framme i kassan begär jag direktreglering eftersom mitt försäkringsbolag anser att två månader är en rimlig handläggningstid på inskickade ärenden och det anser inte jag.
Kvinnan i kassan säger då att det kan ta upp till en timme att ordna en direktreglering. Jag känner att färgen stiger på kinderna och att tålamodet verkligen börjar tryta, vi börjar dessutom få bråttom till båten hem!
Ok, säger jag, jag går ut med hunden till bilen och kommer tillbaka in och väntar.
På vägen ut upptäcker jag ett nytt irritationsmoment. Det finns inga fönster i entréndörren så just när vi närmar oss utgången kliver en jättelik, fantastiskt vacker, rottweilerhanne in genom dörren och varken hans matte eller jag har en chans att se varandra i tid. Tur att jag var lite förberedd på det oväntade i alla fall och vi gör helt om och tar en omväg bland mathyllorna jag och Frey.
Efter ca 20 minuter är transaktionen klar och jag får äntligen lämna kliniken.

Men hallå, vart är vi på väg? Saker som funkat klockrent för inte alls så länge sedan verkar plötsligt inte funka alls. Jag säger till Bosse att det här var verkligen inget bra besök och att jag är jättemissnöjd.
Visst, alla kan ha dåliga dagar och jag ber om ursäkt att jag inte tänkt på att köpa in ett höj- och sänkbart bord som jag kunnat träna Frey att hoppa upp på och stå kvar på medan det går till väders.
 
Anyway, nu är vi hemma och allt såg bra ut på Frey. Provsvaren får vi i morgon och jag håller tummarna för att det är så bra som jag tycker det borde vara.
 
 
Nu kopplar vi av!

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0