Kaos

Ni vet när saker inte blir som man tänkt sig, när allt bara skiter sig och självförtroendet åker i botten. När man känner sig så himla misslyckad.....
 
Där är jag nu, och har varit sedan drygt tre veckor.
 
Det var då Samson och Frey rök ihop i ett rejält slagsmål. Vad som startade det hann vi aldrig se. Kanske fick Frey nog av Samson i värmen och sa ifrån, kanske vaktade Samson någon av sina pinnar, vi vet inte.
Ett slagsmål är oftast inte heller hela världen och känslorna brukar lägga sig ganska snabbt och saken vara löst.
Bara det att så var inte fallet den här gången. Frey släppte bråket omgående och tyckte att de skulle stryka ett streck över det hela, men det tyckte inte Samson. Han lugnade sig inte och ville på Frey igen.
 
Mina erfarenheter av slagsmål mellan Frey och Storm är att det går över snabbt och vi brukar ta en gemensam promenad och lugna ner oss och låta adrenalinet lägga sig. Sedan har allt varit frid och fröjd igen.
 
Men så är det inte nu. Vi har hållit hundarna åtskilda sedan slagsmålet. Går promenader med en i taget, huset är avdelat med kompostgaller, man måste ständigt tänka sig för så inte situationen förvärras......
 
Jag har den bästa av de bästa med mig som ledsagare i det här, min uppfödare och vän.
Vi har en arbetsplan och jag följer den, inte mycket förändras. Ena dagen kan Samson göra en lekinvit mot Frey för att nästa dag spänna ögonen i honom. Jag vet att det måste få ta tid att hitta en lugn grund att börja bygga upp relationen mellan hundarna igen, att det förhoppningsvis kommer att funka. Men det finns såklart inga garantier...
 
Jag har anat att ett bråk borde komma. Samson är som en ångvält och har varit sedan han var liten. Nu är han en unghund med allt vad det innebär, en unghund deluxe dessutom. Man kan nästa se hormonerna flyga omkring i honom. Föga anade jag dock att vi skulle hamna i den här situationen.
Oj vad jag önskar att Storm vore kvar hos oss, han var den som styrde upp saker och ting, Frey har alltid varit närmast för snäll, inte satt några gränser för Samson.
 
Vardagen gör sig påmind, tider att passa och saker som måste utföras. Tillvaron känns stundtals olöslig. Ibland när jag och Samson är ute forsar tårarna och jag önskar att jag bara kunde säga till honom att han måste vara snäll mot Frey. Frey som lägger ner ett jättejobb på att visa fredliga avsikter, ofta för döva öron. Ibland undrar jag faktiskt om de ens pratar samma språk.....
 
Det man inte får glömma i allt det här är att Samson också är så väldigt go, så smart och rolig och att vi älskar honom så högt. Hade vi bara haft honom som ensam hund hade jag köpt all galenskap, ridit ut stormen och väntat på att den vuxna Samson kommit ut på andra sidan, inga problem. 
Men vägen dit är lång och vi har också Frey att ta hänsyn till, och vi mår inte helt bra någon av oss i rådande situation.
Tanken att omplacera Samson dyker upp någon gång varje dag, samtidigt som det absolut inte är det jag vill, om hjärtat får tala. Det är som att förnuftet försöker förbereda mig på att det kan bli så. Jag kämpar emot, hoppas att det ska bli bättre, att vi kommer att lyckas.
 
Som hundägare känner jag mig totalt misslyckad, alla mina kunskaper till trots så sitter vi som i en rävsax och jag vet inte hur det här kommer att sluta.
Alla planer  som gått i kras, långa vandringar med mina fina killar. Till hösten skulle vi börja dragträna, jag skulle få ett fantastiskt litet tvåspann med både energi, styrka och klokhet.
Vi är väldigt långt därifrån just nu.......
 
Vår fina lillkille 💓

Frey

Goaste, fina Frey!
Så mycket har hänt i hans liv det senaste dryga halvåret och han har kämpat med att hantera allt så gott han har kunnat.
 
Först kom Samson in i hans liv och nyligen lämnade Storm hans liv...
 
För Frey som gillar när allt liksom lunkar på lite grann på samma sätt hela tiden har det varit en jobbig tid, speciellt att Storm inte längre finns vid hans sida. Han har ju liksom funnits där i hela hans liv.
Även om de rök ihop så stickor och strån rök då och då märks det så tydlligt att Storm, förutom jag själv, var Freys trygghet och ryggrad. I veckor var han jättelåg och började till och med sova i vår säng nästan varje natt.
Varje dag fick jag kämpa för att få honom att höja svansen och vifta lite på den. Vi delade verkligen sorgen och saknaden.
 
Samtidigt som Storm lämnade oss började också Samson ta för sig ännu mer än tidigare, det är lite som att han såg sin chans. Frey låter honom hållas och har bara sagt ifrån vid ett litet fåtal tillfällen. Hans tålamod är beundransvärt och överstiger helt klart mitt eget vid flera tillfällen 😃
Min gissning är att det inte ligger i Freys intresse att ta över Storms ledande roll, att det helt enkelt inte står på hans agenda. Men leda kan man göra på olika sätt, även med tålamod och lugn, så vi får se hur saker och ting utvecklar sig.
 
Vi har helt klart haft en tuff tid, både med att gå vidare och med att finna oss i de nya roller som situationen gett oss. Vi är påväg framåt nu, Frey känns lugnare och liksom mer jordad än tidigare på något sätt. Vi kommunicerar lågmält, han är otroligt lyhörd och följsam, är helst där jag är. Han är också oerhört försynt och ofta får man stanna upp lite för att hinna förstå vad han vill och känner. Hans glädje när han upptäcker att man förstår är som balsam för själen, hela han lyser upp. 
Han får gradvis allt större förtroenden utan att vi kräver för mycket av honom, och han växer och visar en stolthet över att vi litar på att han vet vad som är rätt. Han är en individ att lita på och det märks att den känslan är ömsesidig.
 
Ibland får jag rädda honom från Samsons upptåg och avbryta när Samson går över gränsen i sin lekiver. Jag tror faktiskt att Frey vet att jag vet när han får nog av sin lillebror och att han tycker det är skönt att jag liksom kan ta över och få stopp på yrvädret. ❤
 
Frey har blivit en stor och vacker pojk nu och vår relation utvecklas hela tiden. Kanske har han i sin försynthet fått för lite uppmärksamhet vid sidan av Storm, men hans kvaliteter och klokheter har jag alltid sett. Nu får de blomma ut till fullo.
 
Jag hoppas att Samson en dag inser att han har mycket att lära av sin storebror, att han sansar sig lite och kan ta in det Frey förmedlar.
För bättre förebild än min älskade Frey med sin klokhet och sitt tålamod kan han aldrig få!
 
 

Till det sista andetaget....

För snart en månad sedan somnade du in, min älskade vän.
Veckan innan låg du och jag i gräset och pratade och det var då jag mötte din blick och såg det där jag bävat för så länge. Du var trött nu och hade ont i kroppen och allt svårare att röra dig. De långa turerna i skogen var blott ett minne. Din blick höll kvar min och talade från själ till själ. Du var så tydlig och jag gick sönder, vi skulle ju ha en sista semester tillsammans.......
 
Men så blev det inte....
 
Vi fick några dagar till på oss, dagar då vi bara var tillsammans, gick korta prommisar bara du och jag, åt jordgubbar, pratade. Jag kunde sitta hos dig, smeka din päls och bara suga in din doft, ville aldrig glömma din doft. Ville inte att du skulle lämna mig. Hur skulle jag klara mig utan dig!!! Du som så troget följt mig i vått och torrt i alla år.....
 
Så kom den, en av de hemskaste dagarna i mitt liv, det var dags, våra vägar skulle skiljas åt.
Du låg i min famn när du somnade, jag grät och viskade hela tiden i ditt öra, höll din tass, jag kände hur du lämnade mig, ville stoppa det, mitt hjärta krossades.... inget blir någonsin som förut igen
 
En månad har gått, jag saknar dig fortfarande så jag går sönder. Saknaden kommer i vågor och jag är helt försvarslös mot den.
 
När jag åkte för att hämta din urna hos veterinären protesterade hela min kropp mot att du inte längre fanns kroppsligen hos mig, mina händer darrade så jag knappt kunde få upp legitimationen ur plånboken, det var så overkligt.
Men vi har bestämt, du och jag, var din aska ska spridas. Jag vet precis var och det skall vara en kall och krispig höstdag, en sån där fin dag då du och jag kunde vandra i skogen hur länge som helst.
 
Ibland känner jag din närvaro så tydligt, tror att du finns här hos oss och vakar över oss. Vi kan bara inte se dig längre 💕
 
För alltid i mitt hjärta älskade Storm 

 
"En ängel flög förbi, mot himmelen så fri, men han lämnade sitt leende på vår jord..."
 
Redan som liten var du en reflekterande individ. Det här är en av mina favoritbilder, du sitter vid norrviken och begrundar livet
 
Den sista morgonen, bara du och jag ❤❤❤
 

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm, Frey och Samson. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0