Långsammare steg

De där riktigt långa promenaderna i skogen som du alltid älskat och fortfarande vill göra orkar inte din gamla kropp längre genomföra. Jag ser att du vill, men måste tänka åt dig, vet att det straffar sig i flera dagar om vi går för långt, för länge.....
 
Du och jag, som gjort allting tillsammans, alltid.
Nu måste jag ibland lämna dig hemma för att de yngre ska få det de behöver.
Att se besvikelsen i dina ögon när jag ber dig att stanna hemma krossar mitt hjärta....
 
Varje dag ser jag in i dina ögon, livrädd för att de ska säga att du inte vill mer..
Men ännu finns där livsglädje och vilja och varje gång jag möter den där viljestarka blicken drar jag en suck av lättnad.
 
Den här vintern har jag tvingats inse att det troligtvis är din sista här med oss.
Jag är så glad att det då verkligen blev en riktig vinter så du har fått känna isvindarna i din päls och rulla i snön och göra snöänlgar som du älskar.
Nu kan jag bara hoppas att vi också får en sommar till på oss...
 
Dina steg är långsamma, din kropp är gammal och stel, du sover mycket.
 
Min älskade vän, det går inte att förbereda sig för den där dagen som närmar sig. Jag vet inte hur det ska gå utan dig!
I så många år har du funnits vid min sida att det känns som för evigt. Vi är en del av varandra.
Jag har alltid kunnat luta min panna mot din, mött klokheten i dina ögon och känt tryggheten i att du finns här....
 
Nu möter jag din blick varje dag och hoppas så innerligt att livsglädjen ska finnas där länge än.
 

Vinterland!

På självaste "Allahjärtansdag" satte vi oss, jag och hundarna, på waxholmsbåten med destination Nämdö. Det var flera veckor sedan vi var i öriket sist. Tiden har upptagits av körkortsstudier och uppkörning, klarade körkortet på första försöket och är så jäkla nöjd.
 
Ägnade de första dagarna åt att återskapa banden till skogen och hembygden, i timmar vandrade vi omkring och bara njöt. Lite en minnenas vandring genom välkända skogar och stigar.
Så började det snöa och snöa och snöa. Tänk att vi lyckats få med oss kung Bore ut, äntlligen! Fullständig lycka!
Rus och bus i snön. Samson och Frey, snabba och viga som gaseller, Storm lite i mitten och med full uppsikt över de andra och min godisficka.
 
Väntade ivrigt på att det skulle gå att köra släde. 
Bonden som har hand om plogningen på ön for försiktigt fram med en träplog efter sin fyrhjuling, det skapade ett perfekt packat underlag utan att riva fram så mycket grus.

Samson fick prova den minsta selen jag hade hemma, den var ändå väldigt stor på honom, men fick duga.

Så var det dags för premiär. Tänkte mig några hundra meter bara och funderade på om det var bäst att låta honom gå med Frey eller försöka ensam. Bestämde mig för att det skulle hjälpa att ha med Frey.
Till brevlådorna kan vara en lagom tur tänkte jag. Selade på och satte först Frey och sedan Samson framför släden.
Självklart hade jag inte räknat med att det skulle gå galant såhär i början. Men jag hade räknat med Freys hjälp och det gjorde han tydligt klart att han inte hade någon lust med idag. Han lommade långsamt där framme och lät Samson preja ner honom i diket. Vi kom inte hela vägen till brevlådorna, jag vände ekipaget och var glad för de metrar som vi faktiskt rörde oss framåt.
 
Hem och fundera på lösningar. Jag förlängde Freys draglina så Samson inte skulle kunna preja honom av vägen och han skulle kunna gå före och visa vägen. Jag fäste en nacklina i Freys lina och Samsons halsband och nästa dag provade vi igen. 
Nu gick det lite bättre och Samson följde riktigt bra, men Frey var fortfarande inte riktigt med på noterna och hade uppenbart ingen draglust alls. Vi tog oss i alla fall till brevlådorna den här gången, dock inte på någon rekordtid :)
Provade att köra bara Frey för att se om draglusten skulle komma tillbaka, men nej den visade sig inte alls.
Kämpade med besvikelsen och vände hemåt i sakta mak. Man har ju alltid vissa förväntningar på hur saker ska bli och det var ju så himla längesen det faktiskt gått att köra släde här. Jag vet ju hur duktig Frey är när han vill.
 
Hursomhelst, Samson har bra drag när han verkligen lägger manken till och jag uppmuntrar allt jag kan. Så vi fortsätter med korta sträckor och försöker avsluta när det går bra, det ska vara roligt att dra.
Nu har Samsons första egna sele kommit och i eftermiddag gör vi ett nytt försök efter att ha vilat från släden ett par dagar.
 
Våra veckor härute har varit helt underbara och välbehövliga.
Vi kommer så nära varandra här, lever utan stress och nära naturen, varmt och enkelt. 
Imorgon kväll bär det av tillbaka in till fastlandet igen. Blir nog några veckor där så Samsons dragträning får fortsätta där.
 
Lite bilder från livet i öriket.
Matningsdax utomhus idag
 
Min vackra, ståtliga Storm <3 
 
"Kuddsnack" bröder emellan.
 
Vi kämpar på
 
Hallå! Skulle inte Frey hjälpa till? Jag sätter mig här och väntar på honom :) 
 
Nya, fina selen med lite plats att växa i.
 
Vila och återhämtning är viktigt :) 
 
Utsikt från mitt matbord i solnedgången.
 
Kvällsprommis i fullmånens sken.
 
 
 
 

Att skapa en treenighet

Vår trio, vår triss i malamuter, tre så fina killar.
Tre killar i olika stadier i livet och så olika som individer.
 
Jag har förstått på en del kommentarer jag fångat upp att vissa frågar sig hur detta ska gå. Hur jag ska klara tre stora hanhundar, har hört andra mer nedlåtande saker också. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att vissa mår bäst när de får trycka ner någon annan. Känns tråkigt och ledsamt att höra men det måste ju vara värre att leva på det sättet, att ständigt hacka på någon annan för att själv må bra.
Så jag struntar i det nu!
 
Dessutom är vi ju faktiskt två som tar hand om hundarna, även om jag kanske har huvudansvaret.
Vi är två att fånga upp varje individs personlighet och möta dem på det sätt som fungerar bäst för just den individen. Två som skapar bra och fungerande rutiner i våra hundars vardagsliv, rutiner som underlättar för både hundarna och oss och som hjälper till att undvika konflikter.
Konflikter dyker nog upp ändå så småningom, det är en kvalificerad gissning. Men vårt jobb är att göra vad vi kan för att skapa ett klimat där hundarna inte i första hand väljer att råka i luven på varandra.
 
Frey är fantastisk på att undvika bråk, om han har möjligheten. Om han ser en fredlig utväg ur en situation så väljer han den, han är en lysande förebild för Samson.
Men det krävs en hel del jobb och kunskap att komma dithän, att uppmärksamma och belöna alla fredliga lösningar på problem som hundarna väljer, stora som små. Ibland handlar det bara om en snabbt bortvänd blick, en sekundsnabb handling som signalerar fred. Inte alltid så lätt att uppfatta för ett otränat öga.
Det här arbetet fortgår hela tiden, ett snabbt "duktig kille" när någon stannar upp och släpper förbi den andra i en trång dörröppning tex. Att uppmuntra dem att välja smidighet och respekt för varandra.
Storm har alltid haft en stor kroppszon och med lite ålderskrämpor har den nog blivit ännu lite vidare. Frey vet det och tränger sig inte på honom i onödan. Samson börjar lära sig det även om han ibland inte kan låta bli att reta gallfeber på honom, som den lilla busgrabb han är.
Vi arbetar också med att undanröja tänkbara orsaker till irritation, speciella rutiner vid matning som alltid är desamma, i situationer där någon stressar upp sig kan man ge den individen lite extra tid och utrymme för att undvika att stressen spiller över i irritation mot någon annan.
 
Jag sticker inte under stol med att det kan vara knepigt att ha tre malamutehanar under samma tak. Det finns raser som inte kräver riktigt lika mycket planering och kunskap, men mitt hjärta tillhör dessa hundar så det är ingen uppoffring för min del, absolut inte. 
 
Vårt liv är ett äventyr, oavsett vad någon annan tycker, och jag är så lyckligt lottad att få äran att dela mitt liv med dessa fantastiska tre!
De berikar varje dag med sina upptåg och sin kärlek och mina kunskaper sätts på prov titt som tätt
Storm, Frey och Samson, med er är jag aldrig ensam <3
 
Vår treenighet

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm, Frey och Samson. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0