Till det sista andetaget....

För snart en månad sedan somnade du in, min älskade vän.
Veckan innan låg du och jag i gräset och pratade och det var då jag mötte din blick och såg det där jag bävat för så länge. Du var trött nu och hade ont i kroppen och allt svårare att röra dig. De långa turerna i skogen var blott ett minne. Din blick höll kvar min och talade från själ till själ. Du var så tydlig och jag gick sönder, vi skulle ju ha en sista semester tillsammans.......
 
Men så blev det inte....
 
Vi fick några dagar till på oss, dagar då vi bara var tillsammans, gick korta prommisar bara du och jag, åt jordgubbar, pratade. Jag kunde sitta hos dig, smeka din päls och bara suga in din doft, ville aldrig glömma din doft. Ville inte att du skulle lämna mig. Hur skulle jag klara mig utan dig!!! Du som så troget följt mig i vått och torrt i alla år.....
 
Så kom den, en av de hemskaste dagarna i mitt liv, det var dags, våra vägar skulle skiljas åt.
Du låg i min famn när du somnade, jag grät och viskade hela tiden i ditt öra, höll din tass, jag kände hur du lämnade mig, ville stoppa det, mitt hjärta krossades.... inget blir någonsin som förut igen
 
En månad har gått, jag saknar dig fortfarande så jag går sönder. Saknaden kommer i vågor och jag är helt försvarslös mot den.
 
När jag åkte för att hämta din urna hos veterinären protesterade hela min kropp mot att du inte längre fanns kroppsligen hos mig, mina händer darrade så jag knappt kunde få upp legitimationen ur plånboken, det var så overkligt.
Men vi har bestämt, du och jag, var din aska ska spridas. Jag vet precis var och det skall vara en kall och krispig höstdag, en sån där fin dag då du och jag kunde vandra i skogen hur länge som helst.
 
Ibland känner jag din närvaro så tydligt, tror att du finns här hos oss och vakar över oss. Vi kan bara inte se dig längre 💕
 
För alltid i mitt hjärta älskade Storm 

 
"En ängel flög förbi, mot himmelen så fri, men han lämnade sitt leende på vår jord..."
 
Redan som liten var du en reflekterande individ. Det här är en av mina favoritbilder, du sitter vid norrviken och begrundar livet
 
Den sista morgonen, bara du och jag ❤❤❤
 

Samson

Snart 9 månader och född till kung, åtminstone om ni frågar honom. 😊
 
Jag är benägen att hålla med, även om kanske diktator passar bättre på honom vissa dagar.
Han är ju "tonåring" nu och det går upp och ner på storhetstänkandet.
Ett bra självförtroende brukar vara något man får jobba på, men den här killen är nog banne mig född med det.
Han är övertygad om att han kommer att bli något stort en dag och jag kan bara hålla med, igen.
 
Samson kan vara en utmaning vissa dagar och vi jobbar på impulskontrollen och teamkänslan, att inte alltid tvinga sig fram först och att de andra faktiskt också har tillgång till vattenskålar och leksaker.
Vi gör framsteg och Storm och Frey är närmast otroliga i sitt tålamod med honom, de låter honom komma undan med det mesta. Särskilt Frey står ut med det mesta som Samson hittar på, ibland med ett tålamod som inte ens jag själv har. Min oro ligger i att de en dag kommer att bli ordentligt förbannade på honom så prio ett ligger i att jobba med den sociala ordningen, vett och etikett helt enkelt.
 
Men nu är det så att Samson faktiskt är en helt underbar kille, och mycket speciell. Han har helt egna idéer om hur saker ska göras och uppfinningsrikedomen lyser i hans ögon. I de där bruna ögonen lyser också kärlek och förtroende och humor. Det är fantastiskt att få dela tillvaro med en så mångfacetterad själ.
 
Han älskar att få massage och det gör honom avslappnad och lugn. Jag tror faktiskt att han själv kommit på att han behöver det eftersom det alltid är han som tar initiativ till massagestunderna, han får liksom inte nog.
 
Samson är orädd och med på det mesta, visar sällan någon tveksamhet men ibland kommer han smygande och vill bara vara nära, helst sitta i knät och mysa. Då skymtar man den där lilla killen i honom som vill tanka närhet och man glömmer att det ibland kan vara jobbigt att ha en unghund i huset. 
 
Jag tror att han kommer bli en fantastisk draghund när han väl fattar vad som förväntas av honom och det känns bra att veta att Frey har ett sånt tålamod med honom. De två bröderna är så oändligt olika men förhoppningsvis kommer de att komplettera varandra, i vått och torrt.
 
Mina tre hjärtan, så olika men lika älskade ❤
 
Liten har blivit.....
 
stoooor och vacker
 
I lektagen på vår stora äng
 
 
 

Långsammare steg

De där riktigt långa promenaderna i skogen som du alltid älskat och fortfarande vill göra orkar inte din gamla kropp längre genomföra. Jag ser att du vill, men måste tänka åt dig, vet att det straffar sig i flera dagar om vi går för långt, för länge.....
 
Du och jag, som gjort allting tillsammans, alltid.
Nu måste jag ibland lämna dig hemma för att de yngre ska få det de behöver.
Att se besvikelsen i dina ögon när jag ber dig att stanna hemma krossar mitt hjärta....
 
Varje dag ser jag in i dina ögon, livrädd för att de ska säga att du inte vill mer..
Men ännu finns där livsglädje och vilja och varje gång jag möter den där viljestarka blicken drar jag en suck av lättnad.
 
Den här vintern har jag tvingats inse att det troligtvis är din sista här med oss.
Jag är så glad att det då verkligen blev en riktig vinter så du har fått känna isvindarna i din päls och rulla i snön och göra snöänlgar som du älskar.
Nu kan jag bara hoppas att vi också får en sommar till på oss...
 
Dina steg är långsamma, din kropp är gammal och stel, du sover mycket.
 
Min älskade vän, det går inte att förbereda sig för den där dagen som närmar sig. Jag vet inte hur det ska gå utan dig!
I så många år har du funnits vid min sida att det känns som för evigt. Vi är en del av varandra.
Jag har alltid kunnat luta min panna mot din, mött klokheten i dina ögon och känt tryggheten i att du finns här....
 
Nu möter jag din blick varje dag och hoppas så innerligt att livsglädjen ska finnas där länge än.
 

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm, Frey och Samson. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0