Samson

Nu har han bott hos oss lite drygt en månad, lille Samson.
Vi börjar känna varandra nu och rutiner börjar ta form runt mat, utgång och sovdags.
 
Samson har åkt bil och båt och är väldigt avslappnad och cool då. Men det var läskigt att åka med mig på fyrhjulingen, då satt han tätt tryckt intill mig och darrade.
 
Den här lilla killen är rätt cool överhuvudtaget, så länge han har Storm och Frey i ryggen.
Har upptäckt att jag måste gå iväg lite med bara honom ibland så han får bygga ett eget självförtroende.
 
Just nu är han inne i en period som väl närmast kan beskrivas som trotsålder, väldig intensitet och påstridighet blandas med en duns på golvet när han somnar. Den här perioden i valpens liv är dock ganska kort innan en lite lugnare tid infinner sig, då man kan träna lite mer kontinuerligt på viktiga saker. Sedan vid 5-7 månader kommer könsmognaden och det känns ju lite kul och intressant att den sammanfaller med högsäsong på jobbet  ;)
 
Storm har satt sig i respekt även om han ibland leker med Samson, men då ska det vara utomhus och på hans villkor. Inte mig emot eftersom jag eftersträvar lugnt beteende inomhus.
Frey har det lite kämpigare, Samson är ständigt på honom och gnager och rycker och drar. Hans tålamod är närmast oändligt och ibland får jag befria honom från uppvaktningen.
Men faktum är att jag nog ändå hade rätt om Frey när det gäller att vara lekfarbror, även om det tagit lite tid. De har väldigt roligt tillsammans ute när de får rusa och busa fritt, gräva gropar och brottas.
 
Samson kan ännu så länge ha sin valpsele, men han växer så det knakar!!
När jag är tvungen att ha honom i koppel kan jag riktigt känna hur stark han är redan, som en liten björn. Han går gärna framför, bredvid Frey och drar oss framåt med kraft. Han har alla förutsättningar att bli en riktigt bra draghund och det är dags att hitta något med lite lagom tyngd att låta honom släpa på.
 
Ja, Samson är cool, envis och framåt. Ibland är han som en liten ettermyra för att i nästa stund gömma nosen under min haka och gosa. Men man får alltid vara beredd på att krokodiltänderna dyker upp, har haft ett litet jack i näsan och vi bär alla spår här och var efter hans tänder. 
Jag tror att han vid det här laget har tuggat i sig i runda slängar 150 småtuggben + lite annat :)
Vi längtar verkligen efter att den värsta tugg- och bitperioden ska vara över.
 
I sin fina julslips som han faktiskt hade på sig hela julafton utan att bita sönder den.
 
    Med sin idol, Frey <3
 

Så var de plötsligt tre!

Ja så kom dagen då vi körde norrut till Sulviken för att hämta hem vår lille Samson.
 
Det är lite roligt det där att man i förväg har en bild av hur allt kommer bli, i min ålder bör man ju känna till att allt inte blir som man tror att det kommer bli ;)
Ändå har jag redan veckor innan vi hämtade Samson förutsett hur Storm och Frey kommer att reagera och agera. Och jo, ett rätt av två är ju hyfsat bra.

För min inre syn skulle det bli som såhär:
Frey; omvårdande och lekfarbror. Detta grundat på att han i alla tidigare möten med valpar närmast har varit att likna vid en dagisfröken, full koll på alla så ingen kommer bort, snäll och hjälpsam.
Storm; den som uppfostrar och talar om vad som är ok och inte ok. Detta grundat på hans stora tålamod och pedagogiska sätt mot valpar han tidigare träffat inklusive Frey. Med sin ålders rätt visste jag att han antagligen skulle ha lite mindre tålamod med Samson än han tidigare haft.
 
Så mötte de Samson....och brydde sig inte ett dugg om honom.
Jo, Frey fnös åt honom.
När vi packade in oss alla i bilen för att åka hem såg både Storm och Frey ut som de ville säga: "Hallå, det här måste vara fel, han ska väl inte med!?"
 
Så vilket av mina antaganden här ovan var rätt då? Jo det om Storm, han talar tydligt om när Samson gör övertramp enligt honom, tillrättavisar med viss skärpa ibland och med ett väsande andra gånger. 
Frey då? Han fnyser och gruffar när Samson kommer för nära, långt ifrån den glada lekfarbrorn jag tänkt mig. Han visar inte så många tecken på att uppskatta sin lillebror. Men utomhus börjar det lätta upp lite och Frey kan få för sig att leka med Samson ett tag. Det är nu man önskar att man hade en inhängnad tomt som de kunde vara i och närma sig varandra.
 
Samson då? Maken till trygg och framåt liten valp har jag sällan träffat. Han utforskar allt som är främmande och inga hinder är för stora i hans värld. En go liten kille med krokodiltänder <3
Och jag börjar ana att Frey nog har blivit lite av en idol för honom, han lägger ner ett stort jobb på att närma sig honom på olika sätt och lyckan är total de tillfällen Frey svarar på hans lekinviter.
 
Vi tar det lite lugnt en tid nu så Samson får aklimatisera sig både här på Djurö och sedan på Nämdö.
Det ska bli spännande och intressant att se hur den här treenigheten kommer att utveckla sig, förmodligen kommer vi att få jobba lite på att det verkligen blir en enighet gossarna emellan. Uppmuntra och visa tillrätta och inte minst, se till att ingen hamnar i skymundan. Tre hundar, tre olika generationer, tre individer som ska finna sin plats i vår gemensamma tillvaro <3
 
Samson i bilen på väg hem
 
I sin nya säng där han samlar alla sina saker och allt han lyckas stjäla : )
 

Grabbarna grus <3

Dessa två, som hänger med på allt vi hittar på. Åker bil och båt, bor än här än där, upptäcker nya ställen, hänger med till jobbet. You name it, de är med.
 
Trygga med varandra och de rutiner vi ändå har, var och en har sin plats i bilen, båten och hemma, sin matplats och ja allt sånt som kan vara viktigt. För Frey är det mer viktigt med rutiner än för Storm. Storm är också en viktig källa till trygghet för honom. Storm är cool i de flesta lägen, tar det som det kommer liksom.
 
Nu på sommaren går vi upp tidigt, tidigt på morgonen för att ta dagens långprommis. Det är svalt och skönt så tidigt men också påfallande folktomt. Att ha den här stunden, bara vi tre, alldeles ensamma i världen är sååå skönt. En glädje i att ingen annan tycks ha upptäckt hur underbart det kan vara en tidig sommarmorgon, att få ha allt det vackra för sig själv. Hundarna får i lugn och ro nosa runt och läsa av vad som hänt det senaste dygnet, vi småpratar lite och bara njuter av tillvaron.
 
Än så länge hänger Storm med, en timmes morgonprommis är vad han är nöjd med, förutom de vanliga kortare kissrundorna längre fram på dagen och, förstås, att få vara med oss så mycket som möljligt.
Jag vet att till hösten, när Frey och jag vill gå längre sträckor och jobba upp styrka och kondition kommer han inte att kunna följa med och det krossar mitt hjärta, han som älskar skogen. Det kommer att krävas planering och tid att tillgodose bägges behov. Storm måste få sina strövtåg i skogen, på sina villkor, men Frey måste också få utlopp för sina behov. 
Tanken att jag kommer att få lämna Storm hemma och ge mig ut på träning med bara Frey är inte rolig. Men vi får helt enkelt försöka lösa det på ett sätt som passar så bra som möjligt för alla.
 
Jag är ändå glad att han orkar hänga med oss så pass mycket som han gör, han är en gammal man, sover mycket och drömmer, är stel i kroppen. Sånt som hör till ålderdomen. I hans blick ser jag ännu bus, liv och glädje och han har tränat oss väl i att lyssna på hur han vill ha det <3
 
Jag sätter värde på varje dag vi har tillsammans med dessa fina killar. Ibland har jag dåligt samvete för att tiden inte räcker till riktigt under perioder av mycket jobb, men de verkar ha mindre bekymmer med den saken än jag så jag får försöka styra om tankarna vid de tillfällena. Men ni vet hur det är när det känns som man inte räcker till. 
 
Igår fick Storms bror somna in, omgiven av sin älskade familj. Jag kan känna deras sorg och förlust och sörjer med dem, tankarna på dem fanns i mitt huvud hela dagen. Det blev också en påminnelse om hur fort tiden går och gav mig en ångestfylld känsla av att snart är vi själva där, vid vägs ände.

Ta hand om varandra och ta vara på tiden tillsammans <3
 
Mina grabbar i båten på väg till något jobb
 
I loungemöbeln på verandan har man fin uppsikt över omgivningarna <3

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm, Frey och Samson i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0