Fånga dagen

Det har jag gjort idag!
Naturligtvis tillsammans med mina älskade hundar Storm och Frey
 
En ledig tisdag med solsken får man bara inte kasta bort hur som helst så här i november.
Solen gick långsamt upp medan jag åt frukost och man kunde se att det skulle bli en jättefin dag. Jag kände hur energin började bubbla i kroppen och såg verkligen fram emot att ge mig ut i solskenet.
 
Kl 9 gick vi iväg på en tvåtimmars promenad i skogen medan tvättmaskinen fick jobba på egen hand. Novembersol är så speciell, den kommer inte upp så långt på himlen, den lyser en rakt i ögonen, som för att verkligen understryka att "Jag är här nu". Man kan inte missa den. Och man kan inte annat än uppskatta den så här års, även om den bländar ibland.
 
Vi vandrade genom skog och över ängar, hundarna vädrade mycket och i bakhuvudet fanns minnet av mitt möte med två vildsvin i förra veckan. Den gången var jag glad att jag inte hade hundarna med mig för de kom lite för nära för att det skulle vara roligt och jag hade inte sett eller hört att det borde finnas vildsvin här på ön just nu, men det gjorde det alltså. Så om någon hörde mig under vår promenad så har jag inte blivit galen, jag pratade högt och småsjöng för att vi skulle höras på långt håll och slippa möta vildsvinen.
Och det slapp vi förstås, de är ju väldigt skygga.
 
När vi kom hem så kändes det helt onödigt att gå in så hundarna fick varsit tugg, typ tjursena med en bit av benet kvar. Jag satt i solen och drack te och mumsade Mariekex och bara njöt. Vattnet glittrade i solen, tvätten på klädstrecket ute fladdrade i vinden, solen värmde nästan och en känsla av total harmoni infann sig. Bara katten Spinky vägrade att gå ut, jag hämtade honom två gånger och talade om för honom hur mysigt vi hade det ute, men han ville bara gå in och ligga i soffan på ullpläden.
 
Plockade fram cykeln och Freys dragsele, försöker köra honom några gånger i veckan så nära milen man kan komma på öns vägar. Storm blir alltid så glad när det kommer fram en dragsele och det svider i hjärtat att jag tvingas låta honom vänta hemma medan Frey får dra. Men så är det, Storm kan dra nån kilometer eller två utan att bli halt och när han får göra det är lyckan fullständig. Som tur är så älskar han våra turer i skogen så jag tror att han är ganska nöjd ändå. Men de längre svängarna med Frey får han vänta hemma. Normalt är Frey som ett lokomotiv framför cykeln och jobbar jättebra, men inte idag. Han tappade fokus och gick och skrotade vid vägkanten, kunden inte låta bli att tänka på vildsvinen igen.... kanske fanns de i närheten.
7 km blev det idag i mycket låg fart och dålig tid, men vad gjorde det när solen sken så fint och vi hade hela dagen tillsammans.
Efter Freys dragrunda var det Storms tur för lite egen tid och vi gick en sväng tillsammans bara han och jag, en sån där sväng när man går och småpratar och han nosar och kollar läget i närområdet, allt i bästa samförstånd. Han har blivit en klok äldre herre och jag älskar att möta hans blick, se visheten som bor där, han är så otroligt vacker min Storm!
 
Inte förrän på eftermiddagen gick vi in igen, vi har verkligen fått en rejäl dos solenergi idag och i själ och hjärta råder lugn och harmoni, så tacksam för sådana här dagar, de gör livet underbart!
 
Storm njuter i solen
 
Frey också
 
Från dagens långsamma dragrunda

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0