Grabbarna grus <3

Dessa två, som hänger med på allt vi hittar på. Åker bil och båt, bor än här än där, upptäcker nya ställen, hänger med till jobbet. You name it, de är med.
 
Trygga med varandra och de rutiner vi ändå har, var och en har sin plats i bilen, båten och hemma, sin matplats och ja allt sånt som kan vara viktigt. För Frey är det mer viktigt med rutiner än för Storm. Storm är också en viktig källa till trygghet för honom. Storm är cool i de flesta lägen, tar det som det kommer liksom.
 
Nu på sommaren går vi upp tidigt, tidigt på morgonen för att ta dagens långprommis. Det är svalt och skönt så tidigt men också påfallande folktomt. Att ha den här stunden, bara vi tre, alldeles ensamma i världen är sååå skönt. En glädje i att ingen annan tycks ha upptäckt hur underbart det kan vara en tidig sommarmorgon, att få ha allt det vackra för sig själv. Hundarna får i lugn och ro nosa runt och läsa av vad som hänt det senaste dygnet, vi småpratar lite och bara njuter av tillvaron.
 
Än så länge hänger Storm med, en timmes morgonprommis är vad han är nöjd med, förutom de vanliga kortare kissrundorna längre fram på dagen och, förstås, att få vara med oss så mycket som möljligt.
Jag vet att till hösten, när Frey och jag vill gå längre sträckor och jobba upp styrka och kondition kommer han inte att kunna följa med och det krossar mitt hjärta, han som älskar skogen. Det kommer att krävas planering och tid att tillgodose bägges behov. Storm måste få sina strövtåg i skogen, på sina villkor, men Frey måste också få utlopp för sina behov. 
Tanken att jag kommer att få lämna Storm hemma och ge mig ut på träning med bara Frey är inte rolig. Men vi får helt enkelt försöka lösa det på ett sätt som passar så bra som möjligt för alla.
 
Jag är ändå glad att han orkar hänga med oss så pass mycket som han gör, han är en gammal man, sover mycket och drömmer, är stel i kroppen. Sånt som hör till ålderdomen. I hans blick ser jag ännu bus, liv och glädje och han har tränat oss väl i att lyssna på hur han vill ha det <3
 
Jag sätter värde på varje dag vi har tillsammans med dessa fina killar. Ibland har jag dåligt samvete för att tiden inte räcker till riktigt under perioder av mycket jobb, men de verkar ha mindre bekymmer med den saken än jag så jag får försöka styra om tankarna vid de tillfällena. Men ni vet hur det är när det känns som man inte räcker till. 
 
Igår fick Storms bror somna in, omgiven av sin älskade familj. Jag kan känna deras sorg och förlust och sörjer med dem, tankarna på dem fanns i mitt huvud hela dagen. Det blev också en påminnelse om hur fort tiden går och gav mig en ångestfylld känsla av att snart är vi själva där, vid vägs ände.

Ta hand om varandra och ta vara på tiden tillsammans <3
 
Mina grabbar i båten på väg till något jobb
 
I loungemöbeln på verandan har man fin uppsikt över omgivningarna <3

Freys födelsedag!

Den 20:e april för fem år sedan föddes en kull valpar i Sulviken i Jämtland.
En av de valparna var Frey.
 
Jag minns att jag fastnade för honom redan innan Sandra bestämt vilken valp som skulle till vilken familj. Jag hoppades så att det skulle bli han, och det blev det. Ibland är det liksom bara meningen.
 
När vi hämtade honom ylade han konstant i två timmar i bilen och höll på att driva oss andra till vansinne. Det blev många stopp och till slut hade han liksom godtagit situationen. Storm drog en lättnadens suck när lugnet lade sig i bilen och resten av bilfärden gick bra. 
Så skulle vi kliva ombord på båten för sista biten hem. Våra gulliga grannar Anders och Lisbet kom för att hämta oss och även de fick avnjuta Freys ylserenad en stund innan han lugnade sig igen.
 
Nu är han fem år och en vuxen och ståtlig malamutekille. Han har mognat sent och är fortfarande "lillebror" i vår flock. Som vanligt är det svårt att tänka sig att tiden har gått så himla fort.
 
Frey är en mycket speciell individ och han gör saker på sitt sätt. Inte alltid så praktiskt och logiskt i människoögon, men bara han får hantera situationen som han vill så går allt bra. Det kan ibland ta lite längre tid om han blir stressad eller oroad av något, men vem har bråttom när det gäller att han ska känna sig bekväm.
Han passar så bra här hos oss och min kärlek till honom är gränslös <3
 
Grattis på födelsedagen älskade, underbara Frey <3
 
Storm och Frey en sen eftermiddag i vintras
 

Spinky

Jag har inte nämnt Spinky så ofta här i bloggen då den mest kommit att handla om hundarna.
Spinky var en kattherre som fanns hos mig innan Storm kom in i mitt liv. Svart och vit och om man använde lite fantasi tyckte jag att han nästan hade malamute-teckning i ansiktet.
 
Han var så mager och spinkig när han kom till oss vid ca 12 veckors ålder, därav fick han sitt namn.
Han var också rädd för det mesta, framförallt utomhus. Jag tillbringade många, många timmar ute i trädgården med honom innan han kände sig bekväm med att vara ute ensam.
Men med tiden utvecklades han till en tvättäkta utekatt som kom och gick precis som han ville.
 
En mycket speciell individ och väldigt pratglad. 
Hans päls var glänsande svart och silkeslen och när man kelade med honom var man tvungen att ha en filt i knät eftersom han blev så till sig att han "kloade" som en galning.
 
Både Storm och Frey växte upp med honom och fick den största respekt för denna den minsta medlemmen i vår flock. De lärde sig snabbt att hans klor var supervassa och att det aldrig skulle falla honom in att låta dem jaga honom.
 
Vid separationen flyttade han med oss till Knarrhamn och tog det hela med förvånansvärd ro, tydligt nöjd med att inte bli lämnad ensam kvar.
 
För några månader sedan började han magra ur ganska ordentligt och för en vecka sedan slutade han plötsligt att äta. Från en dag till en annan var det som att hans kropp bara gav upp och han låg mest och sov på min sovrumsmatta. Släpade sig då och då ut till vattenskålen i köket och ända in i det sista även till kattlådan.
 
På lördagsmorgonen var det dags att ta farväl. Hans resa här på jorden hade så tydligt nått sitt slut. Han var knappt kontaktbar och han orkade helt enkelt inte mer.
Att sitta där på golvet med hans lilla, vita tass i min hand, försiktigt kyssa hans panna, att se alla våra dagar tillsammans passera förbi i mitt minne.......
 
Så tungt att skiljas åt......
 
Nu har du det bra min vän och himlavalvet har fått en alldeles ny, vacker stjärna.
Tack för att jag fått vara en del av ditt liv och att just jag fått lära känna din starka personlighet <3
 
Vaka över oss vännen min <3
 
Spinky, Storm och Frey under matbordet <3
 

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0