Samson

Snart 9 månader och född till kung, åtminstone om ni frågar honom. 😊
 
Jag är benägen att hålla med, även om kanske diktator passar bättre på honom vissa dagar.
Han är ju "tonåring" nu och det går upp och ner på storhetstänkandet.
Ett bra självförtroende brukar vara något man får jobba på, men den här killen är nog banne mig född med det.
Han är övertygad om att han kommer att bli något stort en dag och jag kan bara hålla med, igen.
 
Samson kan vara en utmaning vissa dagar och vi jobbar på impulskontrollen och teamkänslan, att inte alltid tvinga sig fram först och att de andra faktiskt också har tillgång till vattenskålar och leksaker.
Vi gör framsteg och Storm och Frey är närmast otroliga i sitt tålamod med honom, de låter honom komma undan med det mesta. Särskilt Frey står ut med det mesta som Samson hittar på, ibland med ett tålamod som inte ens jag själv har. Min oro ligger i att de en dag kommer att bli ordentligt förbannade på honom så prio ett ligger i att jobba med den sociala ordningen, vett och etikett helt enkelt.
 
Men nu är det så att Samson faktiskt är en helt underbar kille, och mycket speciell. Han har helt egna idéer om hur saker ska göras och uppfinningsrikedomen lyser i hans ögon. I de där bruna ögonen lyser också kärlek och förtroende och humor. Det är fantastiskt att få dela tillvaro med en så mångfacetterad själ.
 
Han älskar att få massage och det gör honom avslappnad och lugn. Jag tror faktiskt att han själv kommit på att han behöver det eftersom det alltid är han som tar initiativ till massagestunderna, han får liksom inte nog.
 
Samson är orädd och med på det mesta, visar sällan någon tveksamhet men ibland kommer han smygande och vill bara vara nära, helst sitta i knät och mysa. Då skymtar man den där lilla killen i honom som vill tanka närhet och man glömmer att det ibland kan vara jobbigt att ha en unghund i huset. 
 
Jag tror att han kommer bli en fantastisk draghund när han väl fattar vad som förväntas av honom och det känns bra att veta att Frey har ett sånt tålamod med honom. De två bröderna är så oändligt olika men förhoppningsvis kommer de att komplettera varandra, i vått och torrt.
 
Mina tre hjärtan, så olika men lika älskade ❤
 
Liten har blivit.....
 
stoooor och vacker
 
I lektagen på vår stora äng
 
 
 

Långsammare steg

De där riktigt långa promenaderna i skogen som du alltid älskat och fortfarande vill göra orkar inte din gamla kropp längre genomföra. Jag ser att du vill, men måste tänka åt dig, vet att det straffar sig i flera dagar om vi går för långt, för länge.....
 
Du och jag, som gjort allting tillsammans, alltid.
Nu måste jag ibland lämna dig hemma för att de yngre ska få det de behöver.
Att se besvikelsen i dina ögon när jag ber dig att stanna hemma krossar mitt hjärta....
 
Varje dag ser jag in i dina ögon, livrädd för att de ska säga att du inte vill mer..
Men ännu finns där livsglädje och vilja och varje gång jag möter den där viljestarka blicken drar jag en suck av lättnad.
 
Den här vintern har jag tvingats inse att det troligtvis är din sista här med oss.
Jag är så glad att det då verkligen blev en riktig vinter så du har fått känna isvindarna i din päls och rulla i snön och göra snöänlgar som du älskar.
Nu kan jag bara hoppas att vi också får en sommar till på oss...
 
Dina steg är långsamma, din kropp är gammal och stel, du sover mycket.
 
Min älskade vän, det går inte att förbereda sig för den där dagen som närmar sig. Jag vet inte hur det ska gå utan dig!
I så många år har du funnits vid min sida att det känns som för evigt. Vi är en del av varandra.
Jag har alltid kunnat luta min panna mot din, mött klokheten i dina ögon och känt tryggheten i att du finns här....
 
Nu möter jag din blick varje dag och hoppas så innerligt att livsglädjen ska finnas där länge än.
 

Vinterland!

På självaste "Allahjärtansdag" satte vi oss, jag och hundarna, på waxholmsbåten med destination Nämdö. Det var flera veckor sedan vi var i öriket sist. Tiden har upptagits av körkortsstudier och uppkörning, klarade körkortet på första försöket och är så jäkla nöjd.
 
Ägnade de första dagarna åt att återskapa banden till skogen och hembygden, i timmar vandrade vi omkring och bara njöt. Lite en minnenas vandring genom välkända skogar och stigar.
Så började det snöa och snöa och snöa. Tänk att vi lyckats få med oss kung Bore ut, äntlligen! Fullständig lycka!
Rus och bus i snön. Samson och Frey, snabba och viga som gaseller, Storm lite i mitten och med full uppsikt över de andra och min godisficka.
 
Väntade ivrigt på att det skulle gå att köra släde. 
Bonden som har hand om plogningen på ön for försiktigt fram med en träplog efter sin fyrhjuling, det skapade ett perfekt packat underlag utan att riva fram så mycket grus.

Samson fick prova den minsta selen jag hade hemma, den var ändå väldigt stor på honom, men fick duga.

Så var det dags för premiär. Tänkte mig några hundra meter bara och funderade på om det var bäst att låta honom gå med Frey eller försöka ensam. Bestämde mig för att det skulle hjälpa att ha med Frey.
Till brevlådorna kan vara en lagom tur tänkte jag. Selade på och satte först Frey och sedan Samson framför släden.
Självklart hade jag inte räknat med att det skulle gå galant såhär i början. Men jag hade räknat med Freys hjälp och det gjorde han tydligt klart att han inte hade någon lust med idag. Han lommade långsamt där framme och lät Samson preja ner honom i diket. Vi kom inte hela vägen till brevlådorna, jag vände ekipaget och var glad för de metrar som vi faktiskt rörde oss framåt.
 
Hem och fundera på lösningar. Jag förlängde Freys draglina så Samson inte skulle kunna preja honom av vägen och han skulle kunna gå före och visa vägen. Jag fäste en nacklina i Freys lina och Samsons halsband och nästa dag provade vi igen. 
Nu gick det lite bättre och Samson följde riktigt bra, men Frey var fortfarande inte riktigt med på noterna och hade uppenbart ingen draglust alls. Vi tog oss i alla fall till brevlådorna den här gången, dock inte på någon rekordtid :)
Provade att köra bara Frey för att se om draglusten skulle komma tillbaka, men nej den visade sig inte alls.
Kämpade med besvikelsen och vände hemåt i sakta mak. Man har ju alltid vissa förväntningar på hur saker ska bli och det var ju så himla längesen det faktiskt gått att köra släde här. Jag vet ju hur duktig Frey är när han vill.
 
Hursomhelst, Samson har bra drag när han verkligen lägger manken till och jag uppmuntrar allt jag kan. Så vi fortsätter med korta sträckor och försöker avsluta när det går bra, det ska vara roligt att dra.
Nu har Samsons första egna sele kommit och i eftermiddag gör vi ett nytt försök efter att ha vilat från släden ett par dagar.
 
Våra veckor härute har varit helt underbara och välbehövliga.
Vi kommer så nära varandra här, lever utan stress och nära naturen, varmt och enkelt. 
Imorgon kväll bär det av tillbaka in till fastlandet igen. Blir nog några veckor där så Samsons dragträning får fortsätta där.
 
Lite bilder från livet i öriket.
Matningsdax utomhus idag
 
Min vackra, ståtliga Storm <3 
 
"Kuddsnack" bröder emellan.
 
Vi kämpar på
 
Hallå! Skulle inte Frey hjälpa till? Jag sätter mig här och väntar på honom :) 
 
Nya, fina selen med lite plats att växa i.
 
Vila och återhämtning är viktigt :) 
 
Utsikt från mitt matbord i solnedgången.
 
Kvällsprommis i fullmånens sken.
 
 
 
 

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm, Frey och Samson. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0