Hos veterinären

Ja, så var det dax för Freys, förhoppningsvis, sista återbesök hos veterinären efter hans konstiga ledsjukdom.
 
Upp tidigt och ut en bra sväng med bägge hundarna. Vi ska oxå passa på att storhandla på fastlandet då vår lokala butik tyvärr stängt för vintern så jag kollade igenom vår inköpslista så vi inte glömt något.
Så fick en besviken Storm stanna hemma, min bror går ut en sväng med honom mitt på dagen.
 
Ett par koppar kaffe på båten in mot fastlandet. Oväntat mycket folk i farten och flera hundar.
Frey uppför sig såååå bra, skällde lite på en av hundarna som stirrade på honom men lade sig sedan ner mellan ett par säten där han hade koll på samtliga hundar.
Och även om det lätt blir lite trångt när det är flera hundar och alla ska gå av vid slutstationen var han helt lugn och opåverkad av deras existens. Jag formligen öste beröm över honom så folk tyckte säkert jag var lite löjlig. Men det är ju SÅ viktigt att belöna korrekt beteende och så roligt när det kommer mer eller mindre av sig själv, klart man måste bekräfta ett så gott uppförande!
Storm är ju helt annorlunda pga lite dåliga erfarenheter av en del hundar så det är så skönt att kunna vara riktigt avkopplad med en av hundarna när man reser. Att jag är avkopplad skapar ju förstås oxå ett lugn och en trygghet hos Frey, god cirkel helt enkelt.
Ingen skugga ska falla över Storm, han och jag har rest massor i vårt liv tillsammans och han har alltid varit duktigare än jag kunnat förvänta mig av honom, men som sagt, han har lite svårt för vissa hundar och då agerar han kraftfullt.
 
Vi hade gott om tid innan veterinären så vi hann handla allt på våra listor.
Vi har ju ny bil oxå eftersom den gamla inte överlevde krocken i tunneln när vi var på väg till djursjukhuset med Frey den där förskräckliga första adventen.
En jättefin Volvo V70 med massa roliga knappar och kontroller överallt. Riktigt fin bil som vi får vara rädda om.
 
Tur att vi hann med allt innan veterinärbesöket för inte hade jag väntat mig att ett blodprov skulle ta en och en halv timme!
Jag har hittills nästintill älskat djurkliniken vi vänt oss till i alla år, men idag blev jag både frustrerad och besviken.
Frey var rädd för det höj- och sänkbara bordet som veterinären ville att han skulle gå upp på så hon kunde känna igenom honom och lyssna på hjärta och lungor. Att försöka tvinga upp honom är ingen bra idé, ok han lite av en "dramaqueen" ibland men jag vill inte att han ska bli rädd och få dåliga erfarenheter.
Veterinären var stressad (jag hade aldrig mött varken henne eller sköterskan förut) hon var oxå gravid och ville därför inte behöva böja sig över Frey för att utföra undersökningen. Hon säger att djursköterskan får ta blodprovet istället så länge.
Hon är oxå missnöjd med att Frey envisas med att stanna på golvet och påtalar att det är inte så fördelaktigt för henne att behöva sätta sig på golvet för att ta ett blodprov. Jag häpnar över att hon kan uttrycka sig så när vi försökt så många gånger och får bita mig i tungan för att inte svara något elakt.
Vi har hittills alltid suttit på golvet med både Storm och Frey när vi tagit blodprov. Och ärligt talat så struntar jag i om det är ofördelaktig eller ej för henne, mitt prio är min hund. Och det är lätt att bli extra tvär när man känner sig dåligt och otåligt bemött.
Vi blir ensamma i rummet ett bra tag och jag passar på att träna Frey i att gå upp på och ner från bordet. Efter lite tveksamheter så fixar han det galant, och han står kvar däruppe oxå.
Veterinären kommer tillbaka med en ny djurskötare som ska hjälpa till att få upp Frey på bordet. En vettig människa tack och lov! Jag får upp Frey och vi hjälps åt att se till att han inte kan hoppa ner hur som helst. Efteråt plockar hon fram flera godisar till Frey så han ska känna sig bekväm och nöjd, hon tar sig helt enkelt några minuter extra tid med en lite nervös och osäker hund. Tack!
 
Kliniken är ombygd nyligen. Inte helt optimalt att entré, kassa och utgång ligger supertajt. När jag och Frey ska gå ut står en mopsherre och hans matte i kassan och han skäller ut Frey som svarar högt och ljudligt. Jag lyckas avleda honom och det blir lugnt igen men vi kan fortfarande inte komma ut från själva mottagningen förrän hans matte är klar i kassan. Hon ursäktar sig flera gånger och jag svarar att det är lugnt, vi står bra där vi står.
 
Väl framme i kassan begär jag direktreglering eftersom mitt försäkringsbolag anser att två månader är en rimlig handläggningstid på inskickade ärenden och det anser inte jag.
Kvinnan i kassan säger då att det kan ta upp till en timme att ordna en direktreglering. Jag känner att färgen stiger på kinderna och att tålamodet verkligen börjar tryta, vi börjar dessutom få bråttom till båten hem!
Ok, säger jag, jag går ut med hunden till bilen och kommer tillbaka in och väntar.
På vägen ut upptäcker jag ett nytt irritationsmoment. Det finns inga fönster i entréndörren så just när vi närmar oss utgången kliver en jättelik, fantastiskt vacker, rottweilerhanne in genom dörren och varken hans matte eller jag har en chans att se varandra i tid. Tur att jag var lite förberedd på det oväntade i alla fall och vi gör helt om och tar en omväg bland mathyllorna jag och Frey.
Efter ca 20 minuter är transaktionen klar och jag får äntligen lämna kliniken.

Men hallå, vart är vi på väg? Saker som funkat klockrent för inte alls så länge sedan verkar plötsligt inte funka alls. Jag säger till Bosse att det här var verkligen inget bra besök och att jag är jättemissnöjd.
Visst, alla kan ha dåliga dagar och jag ber om ursäkt att jag inte tänkt på att köpa in ett höj- och sänkbart bord som jag kunnat träna Frey att hoppa upp på och stå kvar på medan det går till väders.
 
Anyway, nu är vi hemma och allt såg bra ut på Frey. Provsvaren får vi i morgon och jag håller tummarna för att det är så bra som jag tycker det borde vara.
 
 
Nu kopplar vi av!
Gudrun
2014-01-15 @ 07:45:16

<3<3<3 KRAM




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Frey och Samson och änglahund Storm. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0