Provsvar och sånt

Ja, tiden går fort.
I onsdags fick jag Freys provsvar på telefonen och de såg prima ut!  Jippiiiiii!
Veterinären trodde inte att han skulle få tillbaka åkomman men det var viktigt att hålla utkik efter oförklarlig hälta.
Hua, hoppas vi aldrig mer blir drabbade av detta, han hade så himla ont i sina ben, lillskrutten.
 
Vintern är här men det är väldigt dåligt med snö, tyvärr.
Det är för halkigt för att köra cykel och för knappt snötäcke för släden, mycket frustrerande för både mig och hundarna. Det blir långa styrkepass i skogen och fritt spring och lek så länge, förutom vanliga promenader. Vi är nog ganska starka i kroppen alla tre vid det här laget men längtan efter släden blir större för nästan varje dag.
 
Jag älskar att betrakta hundarna och deras sätt mot varandra. Hur de båda titt som tätt bjuder in till vild lek, eller hur Storm tydligt men vänligt visar Frey att just nu har han inte alls lust att leka. Törs knappt skriva det eftersom det alltid brukar dyka upp nåt orosmoment när jag tycker att de funkar bra tillsammans.
Men jag är ändå så glad över att de just nu klickar perfekt med varandra i allt från vild lek till respektfullt beteende i trånga lägen och goda rutiner vid matdags. Jag är fortfarande noga med att berömma extra mycket i lägen som skulle kunna utvecklas till bråk men då de löser det fint sinsemellan. Tror benhårt på modellen att uppmuntra goda beteenden även när det gäller hundarna emellan. Nu håller jag tummarna att de fortsätter på den inslagna banan och förblir goda vänner och kompisar <3
 
Varje morgon när jag drar upp rullgardinen hoppas jag innerligt att det ska ha kommit nån decimeter snö under natten, det tycks som att jag får fortsätta hoppas ett tag till. Men ni vet, plötsligt händer det! Och då blir det slädåka av : )
Ser fram emot den dagen. Om inte annat så ska jag och Frey i allafall åka till Jämtland i slutet av februari och tillbringa några dagar med goa vänner. Det ska bli underbart, men jag hoppas att vi hinner få snö och kan köra lite här på hemmaplan innan det är dags att åka norrut.
Storm får vara hemma denna gång med husse, då hans framtass inte håller för några längre distanser och det skulle kännas trist att ta med honom och ändå lämna honom på gården när vi åker iväg med de andra hundarna. Storm och husse kommer ha det jättemysigt här hemma, det är jag alldeles säker på.
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0