Besök i vinterland

Ja så har vi då varit i härliga Jämtland, Frey och jag.
Blev upphämtade av Gudrun i Stavsnäs för vidare färd norrut. Härligt att återse henne och hennes Kaili.
 

Vi tog det rätt lugnt på vägen upp, körde inlandsvägen och stannade några gånger för att rasta hundar och äta en bit. Kom fram till Sulviken sent på kvällen, hejade på Sandra och Tobbe och packade sedan in oss i "vår" stuga.
 
Under resan upp förfasade vi oss över de nästan obefintliga snövallarna längs vägen, de brukar vara bra mycket högre en så! Oron för att det skulle vara för lite snö även i Sulviken fanns där.
Men visst fanns det snö, om än med fläckvis gräs och ishalka, men snö fanns det, tack och lov!
 
Dagarna lunkade på i behaglig takt med sköna sovmornar och mysigt umgänge. Middag på fantastiska Kall Autolodge, såååååå god mat! Och tjejmiddag på Karolinen i Åre där man fick laga till sin egen mat på täljsten vid bordet.
Frey har verkligen fått rasa av sig med ett gäng andra hundar på ängen. Han har sprungit som en galning, jagat och blivit jagad. Vi har promenerat varje dag och njutit av miljön. Stor lycka att se honom i full aktion. Och så duktig som han varit rent socialt, jag är verkligen imponerad och glad över hans fina uppförande.
Provat att vara i hundgård har han också, kanske inte världens roligaste men han tog det med någorlunda ro och ylade inte så mycket som jag trott han skulle göra.
 
En slädtur på 3 mil blev det också. I härligt solsken dessutom.
I mitt spann hade jag Frey och hans systrar Töya, Fröya och Leya. Spännande att se hur han skulle gå tillsammans med andra hundar än Storm.
 
Vem satte sig på baken och vägrade ta ett steg framåt när jag drog upp snöankaret och de andra hundarna kastade sig iväg, jo Frey.
Jag blev helt ställd, han är ju så framåt och älskar att springa, vad var problemet?!
Jo, problemet var att han satt fast med nacklina bredvid sin syster, så har man för att hundarna inte ska sprida sig åt sidorna eller tex hamna på varsin sida av ett träd. Frey hade dock aldrig provat detta och ville uppenbarligen inte vara med om nåt sånt.
Så vi släppte nacklinan och han fick gå utan, då blev det fart på honom minsann.
Underbart att se honom jobba i selen. Selen som förresten var helt nyinköpt på Sundpro.
 
Det gick i stort sett bara uppåt i början, vid ett tillfälle vände jag mig om och började bäva för att vi skulle ner samma väg, brant var det.
Men solen sken och vi hade picknick uppe på fjället innan vi vände om hemåt. Det gladde mig att Frey verkade återhämta sig ungefär lika snabbt som de andra hundarna under vilan trots att vi inte tränat så mycket den här säsongen.
 
Så bar det nerför. Jösses säger jag bara, det var bara att tokstå på bromsen. Vid ett par tillfällen var det nära att släden välte men jag redde ut det tack och lov.
Så duktiga hundar, ett rent nöje att köra dem och Sandra kommer nästa år att ha ett fantastiskt syskonteam i sitt spann.
 
Efter en dag på släden på fjället är det bra skönt att softa och laga middag tillsammans.
Underbara dagar, som vanligt i underbara Sulviken!
 
Lite bilder  : )
 
Vad döljer sig under snötäcket?
 
Full speed framåt, härlig bild! Frey närmast och så lilla Timberland.
 
Pustar ut en stund tillsammans med grönländaren Timbak
 
Uppställda och redo för start Frey till vänster, bak
 
När livet är som bäst, i solen på fjället med hundarna
 
Full koncentration inför nerförsåket
 
Frey poserar i sin alldeles nya dragsele
 
Det var allt för denna gång, sköt om er.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Frey och Samson och änglahund Storm. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0