Nio år!

Tiden går fort men har ändå fyllts med så oändligt mycket. Storm fyller nio år idag, nio år!!
Det känns som att åren bara flugit iväg och samtidigt har vi hunnit med så mycket och så mycket har hänt i vårt liv tillsammans. Och så mycket finns kvar att uppleva tillsammans <3

 

Det var en lång väntan på Storms entré i vårt liv, en väntan fylld med förberedelser och längtan och förväntan.

Jag minns att hans namn kom till mig i en dröm och att det första jag sa på morgonen när jag vaknat var: "Storm ska han heta förstås!" Detta var säkert minst ett halvår innan han ens var född :)

 

När han och hans syskon var 6 veckor var vi på besök och fick hjälpa till att ta ut alla valparna på gården. En flock knubbiga, bedårande malamutevalpar. Plötsligt kommer en av dem tultande och sätter sig på mina fötter, det var lille Storm och mitt hjärta var för evigt förlorat till denna underbara varelse <3

 

Nästa gång vi sågs var när det var dags att hämta hem honom. Det var i början av februari. Han sov i mitt knä i bilen, som ett varmt litet knyte, förvånansvärt lugn. Vägen hem var lång och bilfärden var bara början, därefter klev vi ombord på Waxholmsbåten för vidare färd. Storm fick naturligtvis en egen stol ombord och även där rullade han ihop sig tog det hela med ro. Sista biten hem var i öppen båt i februarikyla,då satt han hopkurad innanför min dunjacka. Ingen rädsla visade han, vi var liksom ett från allra första början.

 

Första kvällen hemma var jag mest rädd att han skulle drunkna i vattenskålen eftersom han var så trött efter resan att han somnade med nosen i skålen innan han druckit klart. Han sov på natten i sin hundsäng intill vår säng och trots att det var vinter och kallt och lite stökigt att komma ut i tid blev han rumsren förvånansvärt fort.

 

Jag var hemma första veckan för att han skulle få acklimatisera sig ordentligt men sedan fick han följa med mig till jobbet. Han var med mig i båten i isrännan över till Nämdö. Han satt framför mig på fyrhjulingen tills vi kom fram till jobbet på öns lilla postkontor och när det var dags att hämta post och köra ut den till lådstoppen satt han i ett av facken på flakmopeden där jag bäddat med en tjock frottéhandduk. Det var alltid självklart att han skulle vara med överallt och han tog det mesta med ro.

 

När han kom upp i unghundsålder började jag känna att jag skulle vilja ha större kunskaper om hund och hur man på bästa sätt tränar och formar sin hund. Detta ledde till en utbildning till hundinstruktör och sedan vidare till hundpsykolog, något jag är oändligt tacksam för idag. All kunskap och alla nya vänner jag fick på vägen är guld värt, och Storm han har gått alla utbildningar tillsammans med mig. På något sätt tog mitt liv nya vägar när Storm kom in i det, jag växte som person, vi växte tillsammans.

 

Så mycket som vi upplevt tillsammans, fjällvandringar, slädturer med övernattning, alla våra turer i skog och mark här på Nämdö, alla stunder då bara han och jag "pratat" om viktiga saker, känslan av samhörighet <3

 

Idag kan vi läsa varandra utan och innan, jag älskar att möta hans blick och se den oändliga visheten där. Att möta hans blick och känna kärlek och tillit och samförstånd. 

 

Storm, du är en av de absolut viktigaste individerna i mitt liv och jag vill dela många fler år med dig älskade vän.

 

Grattis på nioårsdagen världens mest underbara Storm <3

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Storm och Frey i vårt örike på Nämdö i Stockholms ytterskärgård. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0