Minnen poppar upp under hela dagen. Minnen från när du föddes, hur nära det var att du och din syster Himla inte klarade er.
Dagen då vi hämtade dig, hur du satt i min famn och att jag knappt vågade röra mig. Hur du genast och utan omvägar gick rakt in i mitt hjärta när vi satt där i bilen på väg hem för första gången.
Det var vi helt enkelt, du och jag 💕

 

Stunder tillsammans, nästan alltid tillsammans, du och jag. En ordlös kommunikation som inte innefattade någon annan.
Allt vi gjort och upplevt tillsammans, alla äventyr. Även den enklaste skogsvandring kunde bli ett spännande äventyr med dig som sällskap.

 

Hur väl du tog hand om Frey när han kom och hur jag tänkt att du skulle hinna ta dig an Samson och visa honom tillrätta i livet......

 

Hur åldern började ta ut sin rätt......och när jag tänker på vår sista dag tillsammans går det inte längre att hindra tårarna som faller.

 

Ditt minne lyser starkt min vän och du fattas oss 💖