Jag har förstått på en del kommentarer jag fångat upp att vissa frågar sig hur detta ska gå. Hur jag ska klara tre stora hanhundar, har hört andra mer nedlåtande saker också. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att vissa mår bäst när de får trycka ner någon annan. Känns tråkigt och ledsamt att höra men det måste ju vara värre att leva på det sättet, att ständigt hacka på någon annan för att själv må bra.
Så jag struntar i det nu!

 

Dessutom är vi ju faktiskt två som tar hand om hundarna, även om jag kanske har huvudansvaret.
Vi är två att fånga upp varje individs personlighet och möta dem på det sätt som fungerar bäst för just den individen. Två som skapar bra och fungerande rutiner i våra hundars vardagsliv, rutiner som underlättar för både hundarna och oss och som hjälper till att undvika konflikter.
Konflikter dyker nog upp ändå så småningom, det är en kvalificerad gissning. Men vårt jobb är att göra vad vi kan för att skapa ett klimat där hundarna inte i första hand väljer att råka i luven på varandra.

 

Frey är fantastisk på att undvika bråk, om han har möjligheten. Om han ser en fredlig utväg ur en situation så väljer han den, han är en lysande förebild för Samson.
Men det krävs en hel del jobb och kunskap att komma dithän, att uppmärksamma och belöna alla fredliga lösningar på problem som hundarna väljer, stora som små. Ibland handlar det bara om en snabbt bortvänd blick, en sekundsnabb handling som signalerar fred. Inte alltid så lätt att uppfatta för ett otränat öga.
Det här arbetet fortgår hela tiden, ett snabbt "duktig kille" när någon stannar upp och släpper förbi den andra i en trång dörröppning tex. Att uppmuntra dem att välja smidighet och respekt för varandra.
Storm har alltid haft en stor kroppszon och med lite ålderskrämpor har den nog blivit ännu lite vidare. Frey vet det och tränger sig inte på honom i onödan. Samson börjar lära sig det även om han ibland inte kan låta bli att reta gallfeber på honom, som den lilla busgrabb han är.
Vi arbetar också med att undanröja tänkbara orsaker till irritation, speciella rutiner vid matning som alltid är desamma, i situationer där någon stressar upp sig kan man ge den individen lite extra tid och utrymme för att undvika att stressen spiller över i irritation mot någon annan.

 

Jag sticker inte under stol med att det kan vara knepigt att ha tre malamutehanar under samma tak. Det finns raser som inte kräver riktigt lika mycket planering och kunskap, men mitt hjärta tillhör dessa hundar så det är ingen uppoffring för min del, absolut inte. 

 

Vårt liv är ett äventyr, oavsett vad någon annan tycker, och jag är så lyckligt lottad att få äran att dela mitt liv med dessa fantastiska tre!
De berikar varje dag med sina upptåg och sin kärlek och mina kunskaper sätts på prov titt som tätt

Storm, Frey och Samson, med er är jag aldrig ensam <3