Vinterland!

På självaste "Allahjärtansdag" satte vi oss, jag och hundarna, på waxholmsbåten med destination Nämdö. Det var flera veckor sedan vi var i öriket sist. Tiden har upptagits av körkortsstudier och uppkörning, klarade körkortet på första försöket och är så jäkla nöjd.
 
Ägnade de första dagarna åt att återskapa banden till skogen och hembygden, i timmar vandrade vi omkring och bara njöt. Lite en minnenas vandring genom välkända skogar och stigar.
Så började det snöa och snöa och snöa. Tänk att vi lyckats få med oss kung Bore ut, äntlligen! Fullständig lycka!
Rus och bus i snön. Samson och Frey, snabba och viga som gaseller, Storm lite i mitten och med full uppsikt över de andra och min godisficka.
 
Väntade ivrigt på att det skulle gå att köra släde. 
Bonden som har hand om plogningen på ön for försiktigt fram med en träplog efter sin fyrhjuling, det skapade ett perfekt packat underlag utan att riva fram så mycket grus.

Samson fick prova den minsta selen jag hade hemma, den var ändå väldigt stor på honom, men fick duga.

Så var det dags för premiär. Tänkte mig några hundra meter bara och funderade på om det var bäst att låta honom gå med Frey eller försöka ensam. Bestämde mig för att det skulle hjälpa att ha med Frey.
Till brevlådorna kan vara en lagom tur tänkte jag. Selade på och satte först Frey och sedan Samson framför släden.
Självklart hade jag inte räknat med att det skulle gå galant såhär i början. Men jag hade räknat med Freys hjälp och det gjorde han tydligt klart att han inte hade någon lust med idag. Han lommade långsamt där framme och lät Samson preja ner honom i diket. Vi kom inte hela vägen till brevlådorna, jag vände ekipaget och var glad för de metrar som vi faktiskt rörde oss framåt.
 
Hem och fundera på lösningar. Jag förlängde Freys draglina så Samson inte skulle kunna preja honom av vägen och han skulle kunna gå före och visa vägen. Jag fäste en nacklina i Freys lina och Samsons halsband och nästa dag provade vi igen. 
Nu gick det lite bättre och Samson följde riktigt bra, men Frey var fortfarande inte riktigt med på noterna och hade uppenbart ingen draglust alls. Vi tog oss i alla fall till brevlådorna den här gången, dock inte på någon rekordtid :)
Provade att köra bara Frey för att se om draglusten skulle komma tillbaka, men nej den visade sig inte alls.
Kämpade med besvikelsen och vände hemåt i sakta mak. Man har ju alltid vissa förväntningar på hur saker ska bli och det var ju så himla längesen det faktiskt gått att köra släde här. Jag vet ju hur duktig Frey är när han vill.
 
Hursomhelst, Samson har bra drag när han verkligen lägger manken till och jag uppmuntrar allt jag kan. Så vi fortsätter med korta sträckor och försöker avsluta när det går bra, det ska vara roligt att dra.
Nu har Samsons första egna sele kommit och i eftermiddag gör vi ett nytt försök efter att ha vilat från släden ett par dagar.
 
Våra veckor härute har varit helt underbara och välbehövliga.
Vi kommer så nära varandra här, lever utan stress och nära naturen, varmt och enkelt. 
Imorgon kväll bär det av tillbaka in till fastlandet igen. Blir nog några veckor där så Samsons dragträning får fortsätta där.
 
Lite bilder från livet i öriket.
Matningsdax utomhus idag
 
Min vackra, ståtliga Storm <3 
 
"Kuddsnack" bröder emellan.
 
Vi kämpar på
 
Hallå! Skulle inte Frey hjälpa till? Jag sätter mig här och väntar på honom :) 
 
Nya, fina selen med lite plats att växa i.
 
Vila och återhämtning är viktigt :) 
 
Utsikt från mitt matbord i solnedgången.
 
Kvällsprommis i fullmånens sken.
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

stormofrey.blogg.se

Livet med mina fantastiska polarhundar Frey och Samson och änglahund Storm. Glädje, tårar, lycka och sorg.

RSS 2.0